live life
"life will be long if you are living it right, living every moment..."
ny textrad till en låt kanske?
Hur mår jag?
tja. jag är fet, jag borde röra mig mera, jag saknar mina vänner i stockholm, jag är trött på att bo i härjedalen.
Jag längtar bort, längtar efter mina vänner och efter mitt Stockholm. Jag saknar lukten på tunnelbanan, ljudet av människor när man är på väg att somna och efter att bara kunna gå coh ta en öl på tunnan efter jobbet.
Jag tror att jag kommer att bli knäpp här. Jag försöker passa in, jag försöker skaffa mig vänner. Men jag låg med fel kille och erbjöd honom mer än vad jag borde det första jag gjorde här. och det har antagligen förstört alla chanser till ett rikt umgängesliv.
idioter finns det överallt men få vänner finns bara på vissa ställen. och de flesta av dom är nere i mitt kära Stockholm. Det verkar som att pengar alltid är i vägen för att jag ska kunna göra som jag vill, få leva och faktiskt njuta av livet en stund. Visst trivs jag på jobbet, men man måste ha något utanför jobbet också.. Liver är till för att levas, inte för att göra det inrutat.
Om man inte är galen så blir man galen- det uttrycket sätter verkligen på pränt hur jag känner mig just nu. jag håller på att bli galen.
Flytten från hede var verkligen bra, och jag var glad första tiden i sveg.. men just nu känns det så ovärt.
<varför ska det vara så otroligt svårt att få vara lycklig och glad? att få må bra som vardgasbasis och inte behöva kämpa för falsk lycka?
Varför?
Pengar känns som det största problemet och i dessa situationer så är det pengar som verkar vara boven i damat. Om jag hade pengar så skulle jag kunna köpa en lägenhet i Stockholm, köpa utbildningen som jag vill gå, inga studielån eller andra lån. jag skulle kunna klara mig ett tag i stockholm utan jobb, jag skulle söka jobb som jag vill ha och jag skulle gå utbildningen som jag ville. jag skulle ha en säker framtid. kunna veta att jag bara skulle kunna stanna upp och andas och NJUTA av livet ett tag.
om det finns en gud, gudinna eller moder jord som man kan väda till, så vädjar jag. Ge mig en tid att andas!!
ny textrad till en låt kanske?
Hur mår jag?
tja. jag är fet, jag borde röra mig mera, jag saknar mina vänner i stockholm, jag är trött på att bo i härjedalen.
Jag längtar bort, längtar efter mina vänner och efter mitt Stockholm. Jag saknar lukten på tunnelbanan, ljudet av människor när man är på väg att somna och efter att bara kunna gå coh ta en öl på tunnan efter jobbet.
Jag tror att jag kommer att bli knäpp här. Jag försöker passa in, jag försöker skaffa mig vänner. Men jag låg med fel kille och erbjöd honom mer än vad jag borde det första jag gjorde här. och det har antagligen förstört alla chanser till ett rikt umgängesliv.
idioter finns det överallt men få vänner finns bara på vissa ställen. och de flesta av dom är nere i mitt kära Stockholm. Det verkar som att pengar alltid är i vägen för att jag ska kunna göra som jag vill, få leva och faktiskt njuta av livet en stund. Visst trivs jag på jobbet, men man måste ha något utanför jobbet också.. Liver är till för att levas, inte för att göra det inrutat.
Om man inte är galen så blir man galen- det uttrycket sätter verkligen på pränt hur jag känner mig just nu. jag håller på att bli galen.
Flytten från hede var verkligen bra, och jag var glad första tiden i sveg.. men just nu känns det så ovärt.
<varför ska det vara så otroligt svårt att få vara lycklig och glad? att få må bra som vardgasbasis och inte behöva kämpa för falsk lycka?
Varför?
Pengar känns som det största problemet och i dessa situationer så är det pengar som verkar vara boven i damat. Om jag hade pengar så skulle jag kunna köpa en lägenhet i Stockholm, köpa utbildningen som jag vill gå, inga studielån eller andra lån. jag skulle kunna klara mig ett tag i stockholm utan jobb, jag skulle söka jobb som jag vill ha och jag skulle gå utbildningen som jag ville. jag skulle ha en säker framtid. kunna veta att jag bara skulle kunna stanna upp och andas och NJUTA av livet ett tag.
om det finns en gud, gudinna eller moder jord som man kan väda till, så vädjar jag. Ge mig en tid att andas!!
Barnrumpa
Det fin ns en del saker som jag blir trött på och som gör mig arg.
en av de här sakerna är att inte höra av sig istället för att säga det som det är tal om. Jag tycker verkligen inte om det beteendet.
Det är inte vuxet beteende och nu har jag fan fått nog av den skiten. Varför inte bara säga om det är, säga att nej, jag vill inte se påfilm med dig, nej jag vill inte att du ska komma hit istället för att inte säga ett piss och vägra prata med mig? Det är INTE accepterat. Vi är för fan vuxna människor båda två och det här.. ja det är rena rama barnsligheten på ett negativt sätt.
Fy fan, Dra åt helvete!
Grow up!
Fördom
http://www.alltomstockholm.se/start/article2532848.aos
Jag har läst igenom alla kommentarer och hela artikeln och jag förundras över hur mycket fördomar och bitterhet som dryper i kommentarerna. Jag själv är hetro ( jag har väl experimenterat lite) men tycker att det är modigt av desa människor att visa sin öppenhet och vara stolt över deras läggning. för vem har egentligen sagt att en kivinna ska vara med en man? Vad gjorde då alla romerska män i societeten med de små tonårspojkarna? förberedning? övning? jag bara undrar. världen är inte stöpt efter en och samma form utan den förändras konstant. lika så vi människor, vi utvecklas, upptäcker nya saker och får nya lärdommar, och jag undrar just hur bakåtsträvarna tänker. Det är ju helt sanslöst! men visst, Ni finner nöje i att klanka ner och ifrågasätta och utstråla dumhet, så varför inte låta andra människor få utöva det som de finner nöje, lycka och glädje i?
bara en tanke så här på kvällskvisten.
Jag har läst igenom alla kommentarer och hela artikeln och jag förundras över hur mycket fördomar och bitterhet som dryper i kommentarerna. Jag själv är hetro ( jag har väl experimenterat lite) men tycker att det är modigt av desa människor att visa sin öppenhet och vara stolt över deras läggning. för vem har egentligen sagt att en kivinna ska vara med en man? Vad gjorde då alla romerska män i societeten med de små tonårspojkarna? förberedning? övning? jag bara undrar. världen är inte stöpt efter en och samma form utan den förändras konstant. lika så vi människor, vi utvecklas, upptäcker nya saker och får nya lärdommar, och jag undrar just hur bakåtsträvarna tänker. Det är ju helt sanslöst! men visst, Ni finner nöje i att klanka ner och ifrågasätta och utstråla dumhet, så varför inte låta andra människor få utöva det som de finner nöje, lycka och glädje i?
bara en tanke så här på kvällskvisten.
