lisamylife

Jag behöver verkligen ett jobb.. Så kanske lite av den kvävande känslar försvinner när jag bokar flyg till Skottland i juli/august. Då finns det något att räkna ner till, något att längta till och se fram emot. Då vet man. Det är nu när man inte vet som allt bara blir så jobbigt och man fattar inte hur det ska gå eller sluta eller fortsätta.

Pratade med han i 6 underbara minuter igår och han lät väldigt glad över att jag ringde och det var skönt att höra han på andra änden av tråden. Han lovade att han skulle kolla meljen ofta och att han idag ska skicka ett. Den här sommaren kommer att bli jobbig, när man inte har speciellt många vänner här och ingen Jimmi här heller. Jag kommer att gå i tusen bitar om jag inte får något jobb. Då vet jag att jag inte kan åka till han i Skottland och att vi inte kommer att ses förrän i september när han kommer hem. Hur jobbigt kommer det inte att bli egentligen? Mycket jobbigt. Jag har fem jobb som jag väntar svar ifrån och jag hoppas, hoppas verkligen att det kommer att ge resultat. Jag tar vilket jobb jag än får...

De känslorna som jag har för Jimmi är riktiga, verkliga. Inget fejk. Jag är både glad över det men tycker samtidigt att det är väldigt jobbigt. Som Anton sa igår : Dålig tajming. Men vad ska man göra? Det går inte att göra något åt det.

Ska till Ica en snabbid nu och köpa mjölk och kanske en ny dagb ok om jag hittar någon. Ut i solen och skina. Har faktiskt tagir på mig en klänning idag.

PUSSSSSSSSSSSSSS