Vad svårt det ska vara...

fösrt ska jag dit, sen ska han kanske hem.. omöjligt att veta hur fasiken det blir. Bestäm dig människa!  Hur vill du ha det egentligen?

blää hatar dom här känslorna...dom jobbiga och som man inte vet hur man ska bli av med. panikartade som gör att man tappar matlusten totalt, som gör att man vill vara någon annastans än där man är ochsom man bara mår allmänt dåligt av...

I really hate to not know how this is going to end, or start...

jag kvävs långsamt...

Hu mycket skit orkar man ta? Jag kvävs inte bara att han är borta, uan även över att vissa medlemmar i familjen kastar skit på mig. Nu vill jag bort för jag orkar inte längre. Kalla mig gärna för egoist, för det är just mig själv jag tänker på!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0