lisamylife

Tja, man blir lite småsugen på att bli lite lagomt full och vingling, så där lagomt salaongsberusad..

Fast jag känner mig ganska berusad, fast av annat... Jag har fjärilar i magen och jag går och småler hela tiden och när jag är med han så kan jag knappt motstå att ge han en kyss.. Fast hittills har jag inte gjort det :)

Om han skulle få för sig att strula med en tjej ikväll när han redan är lite dragen och i Åre och på personalresa så skulle det nog kännas lite om jag fick veta det.. Jag tror att jag är kär!

Fattar kanppt vad det är jag skriver ens.. vi har ingen band emellan oss, ingen relation förutom vänskap och jag är rädd för att bli kär.. Rädd att det ännu en gång ska vara kä'r i kärleken och inte i personen. Men vi har ganska många intressen gemensamp och vi trivs ihop, han får mig på bra humör och fattar hur jag funkar. jag har berättat saker för honom som jag inte sagt till någon annan och saker som det tar lång tid innan jag säger till någon. Han har berättat saker för mig som han alrig sakt till någon..

jag är nog lite kär.. i alla fallsmåförälskad i honom!

Grattis syster!

Idag är det två år sedan min underbara vän försvann och jag vill rätta mig även fast jag inte visste bättre hur det egentligen hade gått till.. han bröt inte nacken, Han dog av hjärtmuskelinflammation som han troligtvis inte visste om att han hade..Så onödigt och orättvist ändå! mina känslor idag har hittils varit upp och ned.. Jag har varit arg, skrattat och gråtit och snart ska jag besöka hans grav för att tända ett ljus till hans minne. Jag fattar fortfarande inte att han är borta och det jag är mest fundersam över är att jag tar det så hårt, även fast han inte var en jättenära vän, kanske för att han alltid fanns där coh alltid var någon som man såg och träffade överallt. Jag är också lite rädd för att åka dit. Tänk om någon skulle se mig, hans familj eller någon annan som jag känner.. Jag vet inte varför tanken är jobbig men det är bara en av de rädslor jag har. Precis som när jag försökte komma på om jag skulle gå på hans begravning eller inte. jag kände att jag inte passade där och att jag inte hade rätt att vara där.. Så jag gick aldrig och det ångrar jag. Det tog mig nästan två år att besöka hans grav för jag var dit på alla helgon och tände ett ljus.. och idag har jag bestämt mig för att åka dit och försöka förstå sanningen som för mig ligger dold..

Jag har till och med skrivit en låt om honom, fast den inte handlar om min relation till honom men ändå om mina känslor..

outside the rain is falling down
Just like it did yesterday
yesterday you came home to me
and ley'd down and sleep't in my bed

just before you fall'd a sleap
you said the most beautiful words to me

You love me, you love me, you love me, love me

It's been so long sence you were here
so long sence you were so near
much tears and anger sence I herd
that you had passed by

Now you been gone so long
I whant you to just come home

to come home again,home again, to come home again, home again

angels sings in my head
can't belive that you're dead

i am alone , alone, alone alnone, i am alone , alone I am all alone..

Det är väl mest sista biten som handlar om mina känslor till honom och den andra har jag en annan anledning för och det är för Malin..

Det är skönt att man kan skriva ibland för det är mitt sätt att få ur mig det jag känner och min väg för att uttrycka mig själv.. Just nu vet jag inte vem jag skriver det här för...Om det är för mig själv eller för andra som kan läsa det..

många tankar kretsar i mitt huvud och jag kan aldrig få ordning på dom...
ska man våga kasta sig över stupet för att de vad som finns längre ner eller ska man ta en försiktig klättring för att sakta men säkert förstå mer och mer vad det är som händer?
I am scared...
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jesus: jag vill ha BLOD!

inte mycket att göra men stefan är här !:D

att uppdatera. Jag har fått två jobb:
sushibaren och skidksola så det är lugnt på den fronetn, visst vet jag inte om jag kommer att kunna överleva med det ska nog gå bra...
sitter i pyamas, som jag gör alla dagar och väntar tills man måste klä på sig.. jag har inte mycket till liv men det som är bra är att man kommmiy närmare frida och jag har hittat en ny kompis i stefan!:D